Tänkte vara lite schysst på kvällspromenaden och släpte hunden lös alldeles för nära stranden. Han brukar vara ganska duktig och hålla sig i närheten, men idag tog de spirande vårkänslorna över och han stack som en ubåt genom rutten tång och ilandflutna danska ölbackar en bra bit rakt ut i Öresund.
Inte lönt att vissla och kalla i motvind direkt. Det enda han möjligtvis skulle reagera på är orden Boll och Godis. Och jag kände inte riktigt för att stå ensam på stranden och skrika mig hes… Boll, Godis, Boll, Godis, Boll-godis-bolldisgo…
Mannen i det förbipasserande paret kommenterar fascinerat:
- Kommer hunden tillbaka?
- Förmodligen, om och när han känner för det.
Jodå han kände för det. Efter tre kvart ungefär. Totalt genomblöt och luktar nu allt annat än en syrenberså om våren. Förvisad till en speciellt inrättad torkningsplats på dubbla handdukar ligger han nu och drömmer om en snäll husse som låter honom bada varje dag.
Ha! Skulle jag? Förmodligen…
Inlägg (RSS)
