Solen skiner, det är någorlunda behaglig temperatur ute och trädgården gråter i brist på ömhetsbevis från min sida. Jag måste sparka igång räfsor och spadar och luka den stackars jord som täckts av allehanda ogräsörter. Inser den sura sanningen att äppelträdet blivit vildvuxet eftersom frisören inte saxat i tid. Men det finns ingen vilja att bruka gröna fingrar idag.

Den enda som just nu njuter av trädgården är den lurvige som ligger mitt på gräsmattan och latar sig i solen. Tacksamt i och för sig med en hund som föredrar solstolen istället för att perforera gräsmattan med kratrar i jakt på kaniner och andra delikatesser. Fast jag tycker gott att han kunde krafsa runt lite bland ogräset i rabatterna och underlätta mitt arbete.

Gillar man djur finns hela tiden tankar på om man skulle utöka djurparken. Tambin kanske? Det måste vara det sämsta namnet hittills. Kom så lilla biet jag sticks inte…

Jag funderade allvarligt på att skaffa en lilleskutt, eller snarare jätteskutt, för ett tag sedan. Det var efter TV-programmet om belgiska jättekaniner - måste vara så nära man kan komma en mutation av känguru och mudderverk. Tänk att släppa en sån höjdhoppare lös på Duka. Och som dom måste käka sen, där räcker inte ett knippe maskrosor långt.

Fast jag får nog nöja mig med vovve och villa. Bita i det sura äpplet från trädet som aldrig bär och låtsas att det smakar ljuvligt söt honung från min obefintliga bikupa.

Share on Facebook Pusha Trackback

Lämna ett svar