VVV - Värld Vid Väv?

Som vanligt kollade jag nu på morgonen in dagstidningarna på nätet i min aldrig avtagande jakt på nya krig, naturkatastrofer och melodifestivalfiasko som jag kan förfäras och gråta över. Idag är det dock en inhemsk bagatell i samband med själva journalistiken och tidningsmakeriet som upprör.

Så här såg första sidan på Sydsvenskans nätupplaga ut i morse…

Jag tänker på artikeln om alkoholhalt per krona. Ser ni den i sammanhanget groteskt stora teckenstorleken? Som om det inte var nog har ”nyheten” förärats med en bild också – allt på förstasidan.

Det här är alltså den tredje viktigaste nyheten just nu! Eller möjligtvis ännu värre, den näst viktigaste, om man borträknar notisen om risken med sen lördagstidning pga problem i det sydsvenska tryckeriet, vilket av en ganska uppenbar anledning inte gäller nätupplagan.

Artikeln handlar alltså om tre, förmodligen efterpubertala, Malmöpågar som, citat ”kom på idén” att göra en webbsida där man kan inhämta så otroligt viktig information som alkohol per krona för dryckerna i monopolbutikens sortiment. Sorry grabbar, men ni är inte unika. Sorry journalisten, detta är inte ditt livs scoop. Detta har gjorts förr.

Hursomhelst, för att göra denna geniala beräkning använder dom sig av ROI (Return On Investment) för att ta reda på hur pass ”prisvärda” produkterna är. Enkel matematik och oumbärlig hjälp när du står i kön på bolaget på fredag eftermiddagen… en billig vinare med hög alkoholhalt är prisvärd! Jovisst.

ROI som begrepp och mått är naturligtvis totalt fel i sammanhanget. Själv är jag nämligen inte så säker på att jag tycker det känns som en ”investering” att inhandla den ickenykteristdryck som ger mig mest Berusning Per Spottstyver (BPS). Eller som det egentligen heter och alltid har hetat där jag kommer ifrån… APK (Alkohol Per Krona).

I de fall man tänker shoppa starkdrycker utifrån en investeringsvinkel får man nog vända på pannkakan och gå efter lågt APK som med tiden kan ge ett högt ROI, fast ett BPK på noll. Dvs svindyra samlarviner som ingen jävel någonsin tänker dra i sig.

Sedan är det naturligtvis lite roligt att sajten har en logga som påminner om bolagets och tydligen har dom brev att vänta från Systembolagets jurister. Jag väntar med spänning på stämningen för varumärkesintrång och yrkande på ersättning för att någon annan tjänat stålar på ett statligt ägt varumärke.

Enligt artikeln har sajten hittills haft 1000 besökare… Jaha, men det är ingenting, absolut ingenting. Och jag förstår inte alls journalistens följdfråga gällande intäkter från annonserna på sidan. Med en, väldigt högt räknad, klickprocent på tre summerade ettor och lite till har dom säkert dragit in en 37 spänn.

Grattis grabbar, ni har gjort ett klipp! För 37 spänn kan ni köpa vars en Pripps Blå Extra Stark, då får ni högsta möjliga APK. Med de extra besökare och därmed annonsintäkter ni borde fått tack vare Sydsvenskans artikel, har ni nog snart råd till panten också.

Kommentarer från gamla bloggen

Idag skiner solen, våren känns nära. Enligt dom som bestämmer och definierar våra årstider är det tydligen så att efter sju dagar med medeltemperatur över noll är årstiden att betrakta som vår. Jaja, säkert är det dom i Stockholm som beslutat om detta, tesen går nämligen inte att tillämpa på Skåne. Då hade vi haft vår flera gånger hittills i år.

Men snart är det Valborg. Eller som det egentligen heter i lundatrakten, ”siste april”. Bara tio veckor kvar tills den sedvanliga tillställningen med premiärgrillning hålls i min trädgård och våren hälsas välkommen, oberoende väder. För det brukar vara kallt, kallt så det biter i kinderna.

På något vis tror jag att stamgästerna som dyker upp hos mig på siste april redan nu går och fasar inför årets upplaga. Jag har nämligen sedan urminnes tider bestämt att grilla gör man ute och grillar man då ska man minsann sitta ute och äta också! Kalla mig ond och elak, men så är det.

Dom brukar frysa dom så stackarna. Fast förra året igen fanns ett partytält uppställt och en gigantisk byggfläkt var inlånad, som likt en eldsprutande drake skulle blåsa varma sommarvindar på gästerna. Snällt tänkt av mig kan man kanske tycka, men det blev lika isande kallt ändå framåt småtimmarna. Skulle kanske satt upp tältväggarna också…

Nä, bäst blir nog ändå om dom kära gästerna som vanligt övertygar mig om hur saker och ting ska arrangeras… Grilla ute och grogga inne!

Efter ett dygn med Calicivirus, dvs akut smittsam icke bakteriell gastroenterit eller i dagligt tal kallat ”den förbannade vinterkräksjukan”, har jag återfått nästintill full vigör. Och det är skönt vill jag lova, nästan så det var värt ett dygns hängande över vattenklosetten bara för känslan att börja må bra igen och kunna stoppa i sig en hel mandarinklyfta utan att den gör en blixtsnabb u-sväng på vägen ner.

Förra vintern lär ha varit all time high när det gäller denna farsot. Slår vi rekordet i år igen? Nyfiken som jag är kikade jag lite på Smittskyddsinstitutets hemsida och förutsättningarna verkar mycket gynnsamma. Normalt har tydligen viruset varit extra aggressivt vartannat år, men med meningar som ”Efter förra årets rekordår verkar den trenden brytas” och ”Årets utbrott är i full gång…” rapporteras likt sportreferat hur bra vi ligger till i ligan över denna spysport. Håll tummarna, rekordet är nära!

Mest roande var nog ändå följande mening… ”I år har Smittskyddsinstitutet rapporterat in många nya fynd av vinterkräksjuka.”

Fynd? Spyr man oavbrutet i 1-3 dygn är man alltså att betrakta som ett fynd. Tack för det, ska komma ihåg det tills nästa gång, känns säkert mycket bättre då!

Luktsinnet är fantastiskt. Med näsan kan man förföras och förfäras av allehanda saker, ting och människor just utifrån deras doft. Speciellt intressant tycker jag det är att man så exakt kan komma ihåg en speciell odör och dess sammanhang.

För många, många år sedan var jag på Barbados och frantiserade med lokalbefolkningen och andra turister och minns än idag den mycket speciella lukten som fanns i alla mataffärer där. Det luktade inte illa, inte gott, bara väldigt, väldigt speciellt. Förmodligen något inhemskt rengöringsmedel, eller möjligtvis bristen på detsamma. I vilket fall kommer min näsa aldrig glömma den upplevelsen, så fort jag hör någon nämna Barbados kommer doften smygande och näsborrarna börjar vidgas och vädra livsmedelsbutik, tankarna går mot palmer, turkosa vatten, vita sandstränder, romdrinkar och jag svävar på moln i min ”doftdröm”…

En annan sak som har lite med luktsinnet att göra inträffade härrom dagen när jag var hos frisören och gjorde inte bara ett, utan två klipp. Då det var dags att erlägga de surt förvärvade hundringarna i arvode för att jag så vänligt tillåtits skänka bort delar av min kropp, fick jag erbjudandet…

- Vill du ha en deo?
- Ja för tusan, allt gratis är gott, sa jag och tog i min naiva sinnesvärld emot den lilla flaskan utan att först riktigt tänka mig för.

Tyckte frisören att det luktade som om jag behövde en flaska deo? Hon verkade se min lite sena reaktion, smålog och yttrade ”vi ger dem till alla”. Puh, tur det… Jag som var nyschamponerad och allt. Fast när man tänker efter, hur kan någon egentligen komma på idén att ge bort just deo till kunderna? Risken för missförstånd är uppenbar.

Men sån besvikelse. Jag var naturligtvis tvungen att provlukta denna, så till mig frikostigt erbjudna, antitranspirant när jag kom hem och plötsligt gick det upp för mig. Inte konstigt att dom gav bort den gratis, den luktade rent ut sagt skit! Tom en svettig gruvarbetare från mörkaste Norrland har en angenämare odör. Efter det går jag och grubblar på om det kanske rent av var så att jag fick den för att frisören tyckte att jag luktade alltför gott… Kan man lukta alltför gott? Eller var frisören bara väldigt insnöad på Rammsteins låt ”Du riechst so gut”?

Hursomhelst, slutsats: Ta aldrig emot en gratis deo. Luktar du inte illa från början finns stor risk att du kommer göra det när du använt den!

Jag håller på att renovera och bygga om. Nästan varje eftermiddag iklär jag mig rollen som “händiga karln” när jag tar på mig mina blå hängslebyxor tillverkade av Bjornklader utan ö och ger mig ut på snickarstråk.

Mitt tidigare så fallfärdiga uthus kommer nämligen i framtiden att rymma en tvättinrättning av sällan skådad fräschör, bastuklubb utan själva klubbdelen, bubblande badkar stort som ett handfat, förråd för bra-att-ha-grejer och andra saker man borde slängt för fyra år sedan och just det – kontor skulle det bli i ena rummet, det var egentligen därför jag påbörjade detta evighetsprojekt. För tid tar det, hur mycket jag än målar och spikar, allt medans färgen rinner längs kinderna och sågspånet sprutar ur öronen, så syns det knappt. Jag vill få det klart nu, inte sen, för det skulle varit färdigt då.

En del av mina vänner och bekantar som emellanåt kommer och inspekterar och anser sig vara självutnämnda byggingenjörer med inbyggd lasersyn brukar anmärka på att jag borde reglera reglarna eftersom alla väggar inte alls är så räta att det är rätt, vilket jag anser orätt. Kanske kan jag skylla dessa påstådda orätvisor på något..? Ett litet gravitationsfält som bara existerar hemma hos mig och följaktligen får den lilla luftbubblan i vattenpasset att hamna i mitten trots att den borde vara någon helt annanstans… vem vet. Det gäller helt enkelt att våga loda rät(t) och jag lever i alla fall i min egen lilla bubbla i tron att rät ska vara rätt!

Minns ni Schulman? Ja precis, du tänker rätt, han med förnamn som börjar på A och numera är krönikör på en viss aftonblaska. Som vanligt skriver jag inte ut hela namnet av rädsla för att farbror batong ska komma och arrestera mig för brott mot personifieringslagen, utlämningslagen eller något annat töntigt påhitt, så för enkelhetens skull kallar vi honom således för AS här.

Det var ju sådan uppståndelse i höstas när nämnda AS slutade blogga, precis som om han blev geniförklarad genom att vara den första att komma på idén med att man faktiskt kan lägga ner en blogg. Jaja, säger jag… Han snodde helt enkelt min idé, kolla bara på senaste blogginlägget - jag var faktiskt först med att sluta blogga.

Men denna gång ska han inte komma undan, efter ett halvårs planerande, skissande, ränksmidande och idogt brainstormande har min högra och vänstra hjärnhalva gemensamt kommit fram till följande spektakulära och otroligt geniala idé…

Man kan återuppta en blogg! Slå det om du kan (ditt) AS…