VVV - Värld Vid Väv?

Så här en bra bit in i påskhelgen, när äggen börjar ta slut och påskakärringarna flugit hem från Blåkulla, sitter jag och funderar på mitt påskfirande ur ett religöst och traditionellt perspektiv. Jag funderar på den Svenska kyrkan jag tillhör och dess religion jag konfirmerat, men egentligen inte tror på. Bara lite. På bröllop och begravningar.

Och alla dessa traditioner som hör påsken till. Jag är lika förvirrad som Dahlström i sin krönika. Lamm och harar och ägg och kärringar och korsfästelse och allt. Var kommer allt ifrån och hur i h-vete har vi fått ihop det till ett svenskt påskfirande?

På tal om helvete. Som vanligt under religiösa högtider kommer det alltid en eller annan debatt uppseglandes som har med religionen att göra. Jag tänker på de danska prästerna som vill offra och korsfästa helvetet till guds ära – nja det var min omskrivning det. Men dom vill i alla fall omdefiniera helvetet till att vara ett sinnestillstånd man kan hamna i under livet. Huruvida det gäller jordelivet eller det efterföljande framgår dock inte. En kombination kanske. En fot på varje sida gränsen. Fysiskt i himlen men psykiskt i helvetet?

Som grund för påståendet framförs att det inte finns några bevis i Bibeln för att helvetet existerar. Å andra sidan finns det inte så många bevis i verkligheten för det som står skrivet i Bibeln heller. Men det är klart en annan sak.

Som de flesta andra har jag fått lära mig att helvetet är platsen man hamnar på om man varit tillräckligt busig i livet utan att ångra det. Eftersom allting har sin motpol, dvs himmel – helvete, ond – god, tjuv – polis, skattebetalare – skattemyndighet osv, kan man ju undra hur det ska sluta för kristendomen med den här utvecklingen.

Det är i alla fall bra att dom börjar med att avskaffa helvetet, innan dom ger sig på himlen. Den kan gott få va kvar.

Himlen kanske också är ett sinnestillstånd man hamnar i under sitt jordeliga liv. Ungefär som jag gjorde igår. Efter sillen, supen och lammet.