VVV - Värld Vid Väv?

Påsken är slut, men idag måndag (igår) fyllde hunden 56 och imorgon (idag) är det våffeldagen. Vi har slagit två flugor i en smäll och därför firat med en speciell variant av dessa krispiga läckerheter som dagen till ära stavas vofflor.

Egentligen är det inget märkvärdigt alls med vofflor. Utgå från samma gamla recept som vanliga våfflor, men dubblera mängden ingredienser. Grädda och ge sedan hälften, dvs vofflorna, till hunden och andra hälften, våfflorna, till dig själv. På så vis blir alla nöjda.

Tillägger att klockan nu är 01.07, vilket kanske förklarar det där med att idag är igår inatt. Go´natt!

Det finns minipoliser och minihitlers överallt. På lunchpromenaden med hunden upptäckte jag att vi båda misslyckats med att ta med oss hundbajspåsar. Vid tillfället när en sådan behövdes, var fickorna tomma. Jag förbannade mig själv och insåg att det skulle bli en extra promenad. Hem och hämta påse och tillbaka och plocka upp. Vi fortsatte vår tur och efterlämnade en prydlig liten tillfällig hög på trottoaren i de fina kvarteren, men kom bara några meter innan jag hörde ett gormande bakom mig. Javisst, naturligtvis. En gubbe i keps.

- Hallå där! Du glömde! Hojtade han och gestikulerade vilt i riktning mot skithögen.
- Nej, jag glömde inte. Sa jag och fortsatte att gå.

Resten av konversationen vill ni inte höra. Men jag kan garantera att den inte blev mildare i tonen efter att jag frågat om det möjligtvis var så att kepsinnehavaren inte blev antagen till polisutbildningen när han var ung.

Jag vet verkligen inte vilket som är det största hotet för världsfreden. George W Bush eller gubbar i keps.

En teknisk uheld har inträffat med datorns nätverkskort. Så pga av teknikens ovilja att göra mig till lags, kommer här trippla inlägg på samma gång eftersom jag nödgas nedteckna mina memoarer på en dator, ägna mig åt hembränning av rom, flytta till min laptop och publicera.

Varför jag inte skriver direkt på den bärbara computern? Den har engelskt tangentbord och det är tusan så jobbigt. Dessutom tänker jag minsann inte vara så vardslos att jag skriver aao istället för åäö. Ta tex bara bageriet med TV-reklamen där speakern promotar hemsidan korvbrodsbagaren.com. Det blir helt fel, i mina öron låter det mer som korvbrud och en sån vill jag minsann inte ha till sommarens grillorgier.

I gårkväll spatserade jag med hunden den vanliga rundan ner till hamnen. Fel tänkt av mig tyvärr. Det skulle seglas seglingstävling i bukten och jag upptäckte alltför sent att vår utsiktsposition låg farligt nära den, där karlen som manövrerar startpistolen befann sig. Bang! Med en skotträdd hund är det inte så skojigt. Hysterisk och uppjagad börjar han dra i full fart hemåt. Över stock och sten med utsträckt arm följer jag efter i andra änden av åtta meter flexikoppel.

- Så mörk och fin, underbar färg. Var har du köpt den?

”köpt den”! Att objektifiera en hundägares bästa vän och jämföra med en Gucci-tröja är inget man gör ostraffat. Men tack vare vårt höga tempo hann jag inte svara på den passerande damens kommentar om hunden - typisk korvbrud. Men inser senare att något i stil med följande skulle passat…

- Tja, gubben din är inte så dum han heller. Ingick han i skjortpaketet från Dressman?

Bang! Under skarp beskjutning från alla håll skyndar vi vidare till hem och trygghet och jag känner mig plötsligt lite som Paris Hilton jagad av paparazzis när hon skaffat sin nya accessoar dvärgpinschern.

Kommentarer från gamla bloggen

Tänkte vara lite schysst på kvällspromenaden och släpte hunden lös alldeles för nära stranden. Han brukar vara ganska duktig och hålla sig i närheten, men idag tog de spirande vårkänslorna över och han stack som en ubåt genom rutten tång och ilandflutna danska ölbackar en bra bit rakt ut i Öresund.

Inte lönt att vissla och kalla i motvind direkt. Det enda han möjligtvis skulle reagera på är orden Boll och Godis. Och jag kände inte riktigt för att stå ensam på stranden och skrika mig hes… Boll, Godis, Boll, Godis, Boll-godis-bolldisgo…

Mannen i det förbipasserande paret kommenterar fascinerat:
- Kommer hunden tillbaka?
- Förmodligen, om och när han känner för det.

Jodå han kände för det. Efter tre kvart ungefär. Totalt genomblöt och luktar nu allt annat än en syrenberså om våren. Förvisad till en speciellt inrättad torkningsplats på dubbla handdukar ligger han nu och drömmer om en snäll husse som låter honom bada varje dag.

Ha! Skulle jag? Förmodligen…

I en diskussion om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet, fick jag nyligen frågan om “kvinnan i mitt liv” skulle kunna ta hundens plats. Nu har jag ju inte träffat henne än och hunden betyder väldigt mycket för mig, men i vilket fall som helst är svaret nej.

För allvarlig talat, vilken normalt funtad tjej skulle vilja sova på en filt nedanför trappan och äta torrfoder med leverpastej ur en skål på golvet två gånger om dagen? Och jag skulle definitivt inte vilja se henne ligga på gräsmattan ute i trädgården och tugga på märgben.

Nej, det finns nog plats för båda.