VVV - Värld Vid Väv?

Det här är så himla löjligt att jag nästan börja gråta, eller åtminstonne skratta.

Varför kan inte skivindustrin anpassa sig till hur marknaden utvecklats istället? Så fungerar det i alla andra branscher. Vill man tjäna pengar får man utgå från hur marknaden ser ut och fungerar. I min ögon är det dessutom så att skivbranschen själv bidragit till rådande marknad med piratnerladdningar osv.

Ett talesätt som nästan skulle fungera i sammanhanget är “skjut inte budbäraren”. Jag menar att man inte kan belasta internetoperatörerna för vad deras användare pysslar med eller tvinga dom att censurera vissa delar av internet. Ska det censureras måste det vara upp till operatörerna själva. Vi talar trots allt om Internet och fria informationsflöden.

Låt oss säga att du blir påkörd på övergångsstället. Vem är ansvarig? Bilföraren eller biltillverkaren? IFPI hade säkert skyllt på biltillverkaren. Eller möjligtvis ännu värre på den hemska, hemska fuling som en gång uppfann den första bilen.

Så här en bra bit in i påskhelgen, när äggen börjar ta slut och påskakärringarna flugit hem från Blåkulla, sitter jag och funderar på mitt påskfirande ur ett religöst och traditionellt perspektiv. Jag funderar på den Svenska kyrkan jag tillhör och dess religion jag konfirmerat, men egentligen inte tror på. Bara lite. På bröllop och begravningar.

Och alla dessa traditioner som hör påsken till. Jag är lika förvirrad som Dahlström i sin krönika. Lamm och harar och ägg och kärringar och korsfästelse och allt. Var kommer allt ifrån och hur i h-vete har vi fått ihop det till ett svenskt påskfirande?

På tal om helvete. Som vanligt under religiösa högtider kommer det alltid en eller annan debatt uppseglandes som har med religionen att göra. Jag tänker på de danska prästerna som vill offra och korsfästa helvetet till guds ära – nja det var min omskrivning det. Men dom vill i alla fall omdefiniera helvetet till att vara ett sinnestillstånd man kan hamna i under livet. Huruvida det gäller jordelivet eller det efterföljande framgår dock inte. En kombination kanske. En fot på varje sida gränsen. Fysiskt i himlen men psykiskt i helvetet?

Som grund för påståendet framförs att det inte finns några bevis i Bibeln för att helvetet existerar. Å andra sidan finns det inte så många bevis i verkligheten för det som står skrivet i Bibeln heller. Men det är klart en annan sak.

Som de flesta andra har jag fått lära mig att helvetet är platsen man hamnar på om man varit tillräckligt busig i livet utan att ångra det. Eftersom allting har sin motpol, dvs himmel – helvete, ond – god, tjuv – polis, skattebetalare – skattemyndighet osv, kan man ju undra hur det ska sluta för kristendomen med den här utvecklingen.

Det är i alla fall bra att dom börjar med att avskaffa helvetet, innan dom ger sig på himlen. Den kan gott få va kvar.

Himlen kanske också är ett sinnestillstånd man hamnar i under sitt jordeliga liv. Ungefär som jag gjorde igår. Efter sillen, supen och lammet.

Inte för att jag brukar samtycka med Folkpartiet, men alla har ju sina ljusa stunder och idag skriver Sydsvenskan om FP´s obligatoriska medborgarkurs, vilken är en alldeles utmärkt idé. Jag är på samma kurs.

Naturligtvis är det bara att invänta kritiken från gråsossarna o Co. för dom kommer klart gallskrika främlingsfientlighet. Men det som kritikerna förmodligen inte kommer begripa - om jag nu ska gå händelserna i förväg - är själva begreppet “kurs”. Inte skola. Inte prov. Inte examination osv. Utan just bara en kurs med information.

Sedan är det klart frågan om inte den här kursen skulle kunna vara bra för en del av våra befintliga medborgare också. Brottslingar och andra som inte följer lagar och regler och behöver en uppfräschning i sina kunskaper om det svenska samhället.

Tänk dig brevet från Skatteverket när dom upptaxerat dig… ”Pga av felaktigt lämnade uppgifter och ej medgivna avdrag är ni upptaxerad enligt nedan samt åläggs härmed att genomgå medborgarkurs innan nästa års taxering.”

Kommentarer från gamla bloggen

Jag läser en artikel i Internetworld om certifieringen Trygg e-handel. Och det är nog bra… för certifierarna själva.

Trygg e-handel är alltså något som Pricerunner hittat på för att dra in lite extra stålar till kaffekassan. Det är dessutom dom som bestämmer vilka krav som måste uppfyllas för att man ska få leka med ett exemplar av deras fina stämpel.

Jag är alltid skeptisk till certifieringar och märkningar som säger sig vara för konsumenternas bästa, när det är privata vinstdrivande företag som står bakom.

I ansökningsprocessen kontrolleras företagets rating hos UC och därutöver ska VD intyga att företaget också har en ekonomisk stabilitet. Man får alltså anta att endast aktiebolag kan ansöka om certifiering.

Kostnad för att få kalla sig trygg e-handlare: 2500 riksdaler i ansökningsavgift och 2500 av de samma i årlig avgift.

Detta är alltså ingen som riktar sig till små e-handlare med enskilda firmor, dom får fortsätta att vara otrygga.

För mig känns hela konceptet med stämpeln faktiskt som att Pricerunner driver handel själva, om än mot näthandlarna. Och då ska vi se om det inte är så att dom bryter mot sina egna budord. Tre små exempel.

Tydligt angivna företagsuppgifter… BOOMER!
Nope, det står inte någonstans vad eller vem Trygg e-handel egentligen är, förutom att initiativet tagits av Pricerunner. Inte heller finns det någon adress… Jag som tänkt skriva ett gammalt hederligt brev!

Leveranstider… BOOMER!
Iofs står det i ansökan att den behandlas “inom några veckor”. Så man kan nog räkna med en 7-28 dagar i bästa fall. Kanske.

Säkra betalningslösningar… BOOMER!
Innebär bla att information som lämnas via formulär ska krypteras. Men icke när det gäller ansökningsförmuläret för den fina stämpeln, som dessutom ligger på en helt annan domän och egentligen är ett formulär för webbundersökningar med betydligt annorlunda layout än Trygg e-handels hemsida. Man kan undra var och hos vem lämnade uppgifter lagras..?

Jag kan säkert hitta fler exempel där dom bryter mot de andra kraven också. Så i mina ögon är dom ute och cyklar. Och långt från anvisad cykelbana dessutom.

Själv ska jag starta med en certifiering som heter Trygg blogg-läsning, vilken garanterar att blogginläggen inte innehåller något stötande, icke korrekt eller annat farligt som jag själv anser att folk inte ska läsa.

Så skriver du blogg, ansök om certifieringen nu. Det är hur enkelt som helst och kostar bara 24 000 kr i ej återbetalningsbar ansökningsavgift. Inga övriga kostnader tillkommer, förutom en mindre årlig avgift på 74 000 kr och 89% av din årsinkomst, plus att jag har äganderätt till din själ.

Välkommen att ansöka!

Kommentarer från gamla bloggen

Som vanligt kollade jag nu på morgonen in dagstidningarna på nätet i min aldrig avtagande jakt på nya krig, naturkatastrofer och melodifestivalfiasko som jag kan förfäras och gråta över. Idag är det dock en inhemsk bagatell i samband med själva journalistiken och tidningsmakeriet som upprör.

Så här såg första sidan på Sydsvenskans nätupplaga ut i morse…

Jag tänker på artikeln om alkoholhalt per krona. Ser ni den i sammanhanget groteskt stora teckenstorleken? Som om det inte var nog har ”nyheten” förärats med en bild också – allt på förstasidan.

Det här är alltså den tredje viktigaste nyheten just nu! Eller möjligtvis ännu värre, den näst viktigaste, om man borträknar notisen om risken med sen lördagstidning pga problem i det sydsvenska tryckeriet, vilket av en ganska uppenbar anledning inte gäller nätupplagan.

Artikeln handlar alltså om tre, förmodligen efterpubertala, Malmöpågar som, citat ”kom på idén” att göra en webbsida där man kan inhämta så otroligt viktig information som alkohol per krona för dryckerna i monopolbutikens sortiment. Sorry grabbar, men ni är inte unika. Sorry journalisten, detta är inte ditt livs scoop. Detta har gjorts förr.

Hursomhelst, för att göra denna geniala beräkning använder dom sig av ROI (Return On Investment) för att ta reda på hur pass ”prisvärda” produkterna är. Enkel matematik och oumbärlig hjälp när du står i kön på bolaget på fredag eftermiddagen… en billig vinare med hög alkoholhalt är prisvärd! Jovisst.

ROI som begrepp och mått är naturligtvis totalt fel i sammanhanget. Själv är jag nämligen inte så säker på att jag tycker det känns som en ”investering” att inhandla den ickenykteristdryck som ger mig mest Berusning Per Spottstyver (BPS). Eller som det egentligen heter och alltid har hetat där jag kommer ifrån… APK (Alkohol Per Krona).

I de fall man tänker shoppa starkdrycker utifrån en investeringsvinkel får man nog vända på pannkakan och gå efter lågt APK som med tiden kan ge ett högt ROI, fast ett BPK på noll. Dvs svindyra samlarviner som ingen jävel någonsin tänker dra i sig.

Sedan är det naturligtvis lite roligt att sajten har en logga som påminner om bolagets och tydligen har dom brev att vänta från Systembolagets jurister. Jag väntar med spänning på stämningen för varumärkesintrång och yrkande på ersättning för att någon annan tjänat stålar på ett statligt ägt varumärke.

Enligt artikeln har sajten hittills haft 1000 besökare… Jaha, men det är ingenting, absolut ingenting. Och jag förstår inte alls journalistens följdfråga gällande intäkter från annonserna på sidan. Med en, väldigt högt räknad, klickprocent på tre summerade ettor och lite till har dom säkert dragit in en 37 spänn.

Grattis grabbar, ni har gjort ett klipp! För 37 spänn kan ni köpa vars en Pripps Blå Extra Stark, då får ni högsta möjliga APK. Med de extra besökare och därmed annonsintäkter ni borde fått tack vare Sydsvenskans artikel, har ni nog snart råd till panten också.

Kommentarer från gamla bloggen

Dunka dunka-musik har fått en ny innebörd tack vare Radio Mix City Megapol Malmö, eller vad dom nu heter efter sammanslagningen, som envisats med att tvinga på sina lyssnare låten “Dunka mig gul o blå”. Frida, tjejen bakom låten, har nyligen fått skivkontrakt och kan väl därmed räkna med kändisskap även utanför 040-området. Får se om resterande delar av landet förstår malmöitiskan.

Mest roande i sammanhanget är ändå en viss recensent på Sydsvenskan som för någon vecka sedan skrev att låten handlade om en stackars tjej som blir misshandlad av en kille hon träffat på krogen. Med rätt tolkning kan man hitta offer i det mesta.

Riktigt bra norsk humor utspelade sig sedan ett SAS-plan i Norge evakuerats efter att en passagerare förklarat för personalen ombord att han var terrorist. I förhören som följde erkände han dock att det hela var ett skämt. Kul! Bra tänkt! Practial joke! Surprise! One way ticket to Guantánamo! Snacka om att killen måste känna sig missförstådd…

Men jag vet hur det känns, det finns nämligen en del människor i världen som inte alltid förstår mina skämt heller. Jag tänkter tex på när en telefonsäljare från ett försäkringsbolag (som numera heter något annat) ringde mig för några år sedan.
- Hej, jag ringer från försäkringsbolaget Wasa!
- Wa sa?

Mmm kanske lite väl torrt och på en något lägre nivå. Men jag tror att jag håller mig borta från de där riktigt stora skämten som inkluderar flygplan, norska poliser och nationella instatsstyrkor.

Konung Carl begär högre apanage eftersom kungabarnen nu kostar mer sedan de börjat jobba. Läs det en gång till, “kostar mer sedan de börjat jobba”. Jojo klart man är speciell när man är knuglig och har lite extra utgifter, men om jag inte har helt fel brukar övriga familjer i landet få mer pengar över sedan barnen fått arbete och flyttat hemifrån.

Kasst svepskäl för att dra in lite mer till hushållskassan, men släng till honom några enkronor till, han är ju trots allt med på ena sidan. Mig gör det inget, jag är royalist.

Nyckelord: Frida Norge Kungen