VVV - Värld Vid Väv?

Jag gillar Lund. Det finns alltid lösningar på problem i lärostaden. Sen kan man lösa problemen antingen genom att åtgärda det som är fel eller försöka mildra konsekvenserna av problemen genom att skriva några avhandlingar.

Efter några timmars köande för spexbiljetter går jag in på anrika Conditori Lundagård - världens enda Café som någon gång på 90-talet klädde sina stolar i exakt samma outslitliga tyg som sätena på Skånetrafikens bussar.

En kopp kaffe och några påtårar senare är det dags att bege sig hemåt. Men först ett litet besök på bekvämlighetsinrättningen och det är nu jag får dagens stora garv. På toalettdörren som saknar handtag, sitter en stor handskriven lapp: OBS! Handtaget ligger på handfatet!

Jaha, det kan ju vara bra att veta. Men lappen inne på toaletten är ännu mer informativ…

Kan man älska en sak?

Njä, inte jag i alla fall. Visst, det finns saker som har nostalgiskt värde. Saker man tycker extra mycket om. Saker man använder väldigt ofta som blivit en kär vän - korkskruven tex. Men älska dom?

Jo, en del människor kan nog det. Ett exempel som verka vara äkta kärlek är En riktig karls Ode till jordfräs.

Ett annat exempel är min mors gamla Volvo som hon lämnade för pensionering på skroten igår. Det var ett riktigt praktexemplar av 245 som gått många mil. Hon hade klappat den, tackat för tiden som varit och tagit förväl. En riktig liten cermoni lät det som.

Jag ringde henne idag och frågade om hon saknade sin gamla trotjänare. Och visst gjorde hon det. Hon ångrade sig nästan. Hade gärna velat ha den stående i trädgården som minne.

Mister du en står dig tusen åter - gäller även bensindriven kärlek.

Varje gång jag köper ny dator försöker jag mig på att sortera bort all onödig skit jag samlat på mig sedan förra gången. Alla tillfälliga pdf-er, dokument, bilder och trams.

Men så är det den där lille gubben i huvudet som sätter käppar i hjulet och enträget tjatar… Det kan va bra att ha! Släng inte! Det kan va bra att ha!

Detta har resulterat i att jag har en separat mapp som heter Gamla dokument. I den finns ytterligare en undermapp som heter likadant, en som heter Jättegamla dokument och en som heter Uråldriga dokument - nu pratar vi om filer från ett helt annat årtusende…

Men, bra att ha? Nej, det kan det väl ändå inte vara? Jag har redan svårt att slänga saker som finns i verkligheten, sådana man kan ta på och se att dom finns.

När jag inte ens kan radera ett gammalt onödigt word-dokument från 1998 som bara existerar i datorvärlden måste det väl ändå vara något fel. I alla fall när det gäller det dokument jag precis hittade, som hette sopprecept.doc och endast innehöll följande rader…

Finsk Sommarsoppa
Häll hembränt i en blommig tallrik. Ät med sked.

Idag skiner solen, våren känns nära. Enligt dom som bestämmer och definierar våra årstider är det tydligen så att efter sju dagar med medeltemperatur över noll är årstiden att betrakta som vår. Jaja, säkert är det dom i Stockholm som beslutat om detta, tesen går nämligen inte att tillämpa på Skåne. Då hade vi haft vår flera gånger hittills i år.

Men snart är det Valborg. Eller som det egentligen heter i lundatrakten, ”siste april”. Bara tio veckor kvar tills den sedvanliga tillställningen med premiärgrillning hålls i min trädgård och våren hälsas välkommen, oberoende väder. För det brukar vara kallt, kallt så det biter i kinderna.

På något vis tror jag att stamgästerna som dyker upp hos mig på siste april redan nu går och fasar inför årets upplaga. Jag har nämligen sedan urminnes tider bestämt att grilla gör man ute och grillar man då ska man minsann sitta ute och äta också! Kalla mig ond och elak, men så är det.

Dom brukar frysa dom så stackarna. Fast förra året igen fanns ett partytält uppställt och en gigantisk byggfläkt var inlånad, som likt en eldsprutande drake skulle blåsa varma sommarvindar på gästerna. Snällt tänkt av mig kan man kanske tycka, men det blev lika isande kallt ändå framåt småtimmarna. Skulle kanske satt upp tältväggarna också…

Nä, bäst blir nog ändå om dom kära gästerna som vanligt övertygar mig om hur saker och ting ska arrangeras… Grilla ute och grogga inne!

Efter ett dygn med Calicivirus, dvs akut smittsam icke bakteriell gastroenterit eller i dagligt tal kallat ”den förbannade vinterkräksjukan”, har jag återfått nästintill full vigör. Och det är skönt vill jag lova, nästan så det var värt ett dygns hängande över vattenklosetten bara för känslan att börja må bra igen och kunna stoppa i sig en hel mandarinklyfta utan att den gör en blixtsnabb u-sväng på vägen ner.

Förra vintern lär ha varit all time high när det gäller denna farsot. Slår vi rekordet i år igen? Nyfiken som jag är kikade jag lite på Smittskyddsinstitutets hemsida och förutsättningarna verkar mycket gynnsamma. Normalt har tydligen viruset varit extra aggressivt vartannat år, men med meningar som ”Efter förra årets rekordår verkar den trenden brytas” och ”Årets utbrott är i full gång…” rapporteras likt sportreferat hur bra vi ligger till i ligan över denna spysport. Håll tummarna, rekordet är nära!

Mest roande var nog ändå följande mening… ”I år har Smittskyddsinstitutet rapporterat in många nya fynd av vinterkräksjuka.”

Fynd? Spyr man oavbrutet i 1-3 dygn är man alltså att betrakta som ett fynd. Tack för det, ska komma ihåg det tills nästa gång, känns säkert mycket bättre då!

Luktsinnet är fantastiskt. Med näsan kan man förföras och förfäras av allehanda saker, ting och människor just utifrån deras doft. Speciellt intressant tycker jag det är att man så exakt kan komma ihåg en speciell odör och dess sammanhang.

För många, många år sedan var jag på Barbados och frantiserade med lokalbefolkningen och andra turister och minns än idag den mycket speciella lukten som fanns i alla mataffärer där. Det luktade inte illa, inte gott, bara väldigt, väldigt speciellt. Förmodligen något inhemskt rengöringsmedel, eller möjligtvis bristen på detsamma. I vilket fall kommer min näsa aldrig glömma den upplevelsen, så fort jag hör någon nämna Barbados kommer doften smygande och näsborrarna börjar vidgas och vädra livsmedelsbutik, tankarna går mot palmer, turkosa vatten, vita sandstränder, romdrinkar och jag svävar på moln i min ”doftdröm”…

En annan sak som har lite med luktsinnet att göra inträffade härrom dagen när jag var hos frisören och gjorde inte bara ett, utan två klipp. Då det var dags att erlägga de surt förvärvade hundringarna i arvode för att jag så vänligt tillåtits skänka bort delar av min kropp, fick jag erbjudandet…

- Vill du ha en deo?
- Ja för tusan, allt gratis är gott, sa jag och tog i min naiva sinnesvärld emot den lilla flaskan utan att först riktigt tänka mig för.

Tyckte frisören att det luktade som om jag behövde en flaska deo? Hon verkade se min lite sena reaktion, smålog och yttrade ”vi ger dem till alla”. Puh, tur det… Jag som var nyschamponerad och allt. Fast när man tänker efter, hur kan någon egentligen komma på idén att ge bort just deo till kunderna? Risken för missförstånd är uppenbar.

Men sån besvikelse. Jag var naturligtvis tvungen att provlukta denna, så till mig frikostigt erbjudna, antitranspirant när jag kom hem och plötsligt gick det upp för mig. Inte konstigt att dom gav bort den gratis, den luktade rent ut sagt skit! Tom en svettig gruvarbetare från mörkaste Norrland har en angenämare odör. Efter det går jag och grubblar på om det kanske rent av var så att jag fick den för att frisören tyckte att jag luktade alltför gott… Kan man lukta alltför gott? Eller var frisören bara väldigt insnöad på Rammsteins låt ”Du riechst so gut”?

Hursomhelst, slutsats: Ta aldrig emot en gratis deo. Luktar du inte illa från början finns stor risk att du kommer göra det när du använt den!

Öl ska vara kall, dansk och drickas ur flaska – då är den som bäst – då mår jag som bäst – sen mår jag som sämst. Men det finns tillfällen då det sinar i källarförrådet och dessa sammanfaller lyckligtvis ofta med att en god vän till mig drabbats av samma oturliga olycka och vi måste göra gemensam aktion.

Sedan avregleringen åker vi varje sommar över Öresunsbron, tar första höger, trots att förbudsskyltarna säger annat, och provianterar vår danska pilsner an masse´ på samma dryckes-outlet som vanligt. Vännen bistår med bil, brobizz och chaufföreri och jag ombesörjer provsmakningen på vägen hem.

Årets shoppingtur inföll i lördags och de tunga danska 30-backarna har nu orsakat mig träningsverk i armarna och bakre delen av skallbenet. Fast jag tror vi slog vårt rekord i år, 2 timmar tur och retur inklusive shopping på Netto. Chauffören har alltid så bråttom på vägen hem…

Och jag tror vi försökte slå fler rekord framåt kvällen, såvida vi inte köpte tomma pilsnerflaskor utan kapsyl.

Jag har vovve och jag har villa, men saknar det sista v:et. Med all sannolikhet beror det på att jag är fattig när det kommer till körkortsinnehav. På frågor om detta brukar jag skylla på miljön. Men jag är faktiskt lite svag för cabbar, särskilt den här årstiden. Å andra sidan kan jag ju inte sitta i en cab på uppfarten, iklädd hawaiiskjorta och vindstrut och låtsasratta. Nej, då är det nog bättre att övertala hunden att gå ner med mig till lekparken.

Det får kanske bli ett bilförarbevis ändå, så jag kan få leka med en bensindriven fyrhjulig leksak på riktigt på allmän väg. Inser dock att det måste till en kombi för att få plats med hund, tomma colaburkar, gamla glasspapper och allt annat man måste ha just i en kombi.

Ännu ett skäl, det viktigaste nästan, till att inte köpa en cab är avkylningsmöjligheterna. Idag skulle jag gärna haft en bil med AC. Tusan så varmt det är! Blå himmel, gassande sol, ingen vind och alla fönster öppna till ingen nytta. Så har det varit i början på juni flera år i rad tycker jag. Början och slutat på sommaren brukar vara bäst, däremellan kommer en blandning av vår och höst.

Men nej nej, jag ska inte klaga. Vädret är fantastiskt, fast jag skulle vilja ha en flyktväg till kylan ibland. Bara några minuter i ett avskilt litet skafferi med en så där 8 grader hade suttit fint. I ungdomen när jag sålde glass, åkte vi alltid ut till GB´s fabrik i Kyrkheddinge och handlade. Under värsta högsommaren gick lagerpersonalen iklädda fårskinnspälsar och ryska björnmössor. Jag minns när det var som varmast på sommaren och dom öppnade porten till lagret, det var avkylning av hög klass minsann.

I och för sig skulle jag naturligtvis kunna konstruera min egen hemglassbil med manuell AC, köpa mig en bättre begagnad avställd Amazon och fylla baksätet med kylklampar och dajmstrutar. Det hade gjort sig på uppfarten!

Mycket dåligt av mig är det att inte skriva någon om Danmark-Sverige. Jag var ju trots allt på plats! Förmodligen för många intryck (inte indryck) som är svåra att återge i ord.

Nästan lika dåligt är det att inte ens ha nämnt 5-0 igår mot Island. På plats var man inte, varken på Råsunda eller i soffan. Varför i hela fridens namn har jag inte TV3 när jag behöver…

Idag tänkte jag städa, fixa i trädgården och göra en massa kuliga och mindre kuliga hemsysslor. Började med att ta fram en låda för elektronikskrot m.m. som ska till tippen. Kikade lite på digitalkameran som inte fungerat sedan den mötte en brandsläckare i Berlin förra sommaren. Är det värt en chans till…

Sammlade mina krafter och slängde den i golvet, mest för att se hur många bitar ett kamerapussel består av. Förmodligen är jag lika svag av mig som mönstringsförrättaren sa på mönstringen i ungdommen. Den höll! Nåväl, bara att prova då. Javisst ta mig tusan, trots att batteriet inte laddats på hur länge som helst och trots en totalkrasch i klinkergolvet. Jippi, den fungerar igen!

Slutsats: Jag ska inte slänga saker, de kan fungera. Förmodligen ska jag alltså inte städa heller. I alla fall inte idag.

Nu ska jag ge mig på kast med liten jordfräs. Den saknar iofs motor, men man vet aldrig…

Kommentarer från gamla bloggen

Ibland, eller rättare sagt ofta i mitt fall, gör man sig skyldig till tabbar och misstag som inte går att åtgärda i efterhand. Då gäller det att hitta något positivt i det hela. För även om det är långsökt och märkligt brukar det mesta föra något gott med sig. Det finns bla ett ordspråk som lyder… ”Gör inte samma misstag två gånger, såvida det inte lönar sig.”

Nu kanske följande inte direkt lönar sig för min egen del, utan mer för andras. Men jag är ju givmild och känner att jag måste buga och gratulera.

Grattis minsta brorsonen som nu får ärva den sprillans nya Peak-tröjan som jag av misstag förväxlade med en handduk vid senaste tvättstugebesöket.

Grattis kulörlaserskrivaren som nu slipper arbeta på ett tag eftersom husse köpt fel sorts patron.

Grattis gräsmattan som nu blir luftad igen på grund av att husbonden grävt ner de nya avloppsrören alltför vågrätt.

Grattis IKEA som nu ökar sin omsättning tack vare att jag lyckades tappa två av de sex nya ölglasen.

Så… Grattis alla som tjänar på mina misstag. Själv drar jag lärdom och försöker skärpa mig fortsättningsvis. Men det finns säkert en mening med allt, även om det är en långsökt sådan.

Därför ska kulörtvätt inte in på lodrätt fyra.