VVV - Värld Vid Väv?

Aldrig har det väl regnat så mycket som inatt. I alla fall inte sedan jag gick fel på macken och förväxlade entrén med biltvätten. Och aldrig har det väl blixtrat och dundrat så mycket sedan Tyskland invaderade Polen.

Jag hade somnat så skönt i soffan igår kväll tillsammans med min nyfunna kärlek B., men vi väcktes strax efter midnatt av en blöt nos som puffade på min arm och påkallade min uppmärksamhet. Husse, ta bort åskan tack!

Han tycker inte alls om blixtar och dunder, den ludne. Inte ens tryggheten under bordet eller bakom fåtöljen räckte. Nä, inatt var det minsann oväder och husse måste ingripa. Fast vad ska jag göra? Telepatera med vädergudarna kanske? Ge mig ut halvnaken mitt i natten och dansa soldans runt körsbärsträdet?

Vi knallade upp till sängen istället med fyra tassar som följde några millimeter bakom mig. Sedan satt han där bredvid sängen hela natten, skakade och flåsade mig i örat, förtvivlad och livrädd. Inte så mycket att göra åt, det bara fortsatte att åska och regna. Det går inte att tämja vädrets makter hur mycket man än måste och vill.

Personligen tycker jag illa om regn, särskilt på dagen. När man nu skapade världen kunde man väl konstruerat det så finurligt att det bara kunde regna nattetid. Tänk så mycket trevligare många dagar kunde blivit, så många gråa dagar man kunde sluppit.

Sen finns det dom som aldrig är nöjda, bönderna. Antingen är det för lite regn eller för mycket regn… ”Nu skulle det göra gott med lite regn i åkrarna” är det man får höra när dom inte orkar veva i gång skördetröskan. Jojo, EU-bidrag för förlorad skörd är en bra affär. ”Hela skörden regnar bort” är det man får höra från dom som redan fått ut maxersättningen.

Jag får ingen ersättning i någotdera fallen. Å andra sida så är jag ju inte jordbrukare heller, även om pron på Svalövs GK kallade mig så när han vägrade godkänna mig efter kursen för grönt kort.

Just nu håller jag mig i alla fall till klagomålet om att det är för mycket regn. Mina maskrosor i gräsmattan är redan ett par meter höga och liknar mest välgödda solrosor. Dom behöver faktiskt inte mer vatten nu! Stopp det räcker! Jag orkar inte tröska!.

Nog klagat på vädret för idag. Och för den som undrar vem som flyttat in hos mig kan jag berätta att B. ovan står för Buskviol, är en filt i 100% ull som inte tål regn och finns på IKEA!

Med risk för att bloggen måste byta kategori till “insekter och flygfä” ska jag, förhoppningsvis, för sista gången nämna de honungsproducerande binas polare.

Getingboet äro numera nedmonterat i sina beståndsdelar med hjälp av 4,2 meter regelvirke med mig i ena änden. Det var lyckligtvis tomt, så när som på en jättehona med planer på uppfödning. Dock misslyckades jag i mina försök att med uppsåt dräpa henne och hon undkom denna gång lagens långa arm och bräda. Inte så väldans vänligt bemötande från min sida kanske, men jag vill helst inte ha femtioelva getingar i trädgården i sommar som surrar runt mig och min söta paraplydrink.

Av erfarenhet kan jag föreställa mig precis hur det skulle bli när jag sitter där och lyssnar på Gadd och Sting, iklädd biodlarhatt och sippar Piña Colada från ett sugrör instucket under nätslöjan…

- Kom igen! Snälla! Bjussa på en Geting!
- Nej minsann, det här är min trädgård och här leker vi inte afterbeach, det gör vi första helgen i augusti på Strand i Borgholm – som vanligt – utan vare sig Eric eller andra gaddar.

Det värsta är att jag med all sannolikhet kommer få igen för gammal ost. Hon kommer säkert bygga sig ett nytt hem på mina domäner, en avskild liten täppa där jag inte kan sabotera familjeplanerna. Och när väl tiden är inne skicka sina barnsoldater efter mig.

Getingar har ingen respekt för lagar och förordningar längre, allemansrätten gäller faktiskt inte hos mig. Men nästa gång ska dom få smaka på egen medicin och jag hoppas dessa flygande små marodörer kan läsa, för imorgon ska skylten upp!

Trespassers will be stung.
Survivors will be stung again.

Solen skiner, det är någorlunda behaglig temperatur ute och trädgården gråter i brist på ömhetsbevis från min sida. Jag måste sparka igång räfsor och spadar och luka den stackars jord som täckts av allehanda ogräsörter. Inser den sura sanningen att äppelträdet blivit vildvuxet eftersom frisören inte saxat i tid. Men det finns ingen vilja att bruka gröna fingrar idag.

Den enda som just nu njuter av trädgården är den lurvige som ligger mitt på gräsmattan och latar sig i solen. Tacksamt i och för sig med en hund som föredrar solstolen istället för att perforera gräsmattan med kratrar i jakt på kaniner och andra delikatesser. Fast jag tycker gott att han kunde krafsa runt lite bland ogräset i rabatterna och underlätta mitt arbete.

Gillar man djur finns hela tiden tankar på om man skulle utöka djurparken. Tambin kanske? Det måste vara det sämsta namnet hittills. Kom så lilla biet jag sticks inte…

Jag funderade allvarligt på att skaffa en lilleskutt, eller snarare jätteskutt, för ett tag sedan. Det var efter TV-programmet om belgiska jättekaniner - måste vara så nära man kan komma en mutation av känguru och mudderverk. Tänk att släppa en sån höjdhoppare lös på Duka. Och som dom måste käka sen, där räcker inte ett knippe maskrosor långt.

Fast jag får nog nöja mig med vovve och villa. Bita i det sura äpplet från trädet som aldrig bär och låtsas att det smakar ljuvligt söt honung från min obefintliga bikupa.

Det här med att försöka tolka och tyda drömmar kan vara rätt knepigt ibland. När det gäller de vanliga drömmarna kommer man ofta inte ihåg mer en vissa små fragment heller. Imorse tex mindes jag inte ett dugg.

Härom morgonen däremot vaknade jag med enda minnet att jag hade simmat runt i en aladdin-ask. Hmm, hur skulle Freud tolkat det?

Är det en undertryckt morbid önskan att bli uppäten av H. Lecter eller är det så enkelt att inspirationen kommer från filmen Chocolat som jag såg häromdagen. Jag litar på Hallströms förmåga att hypnotisera och hoppas på det senare.

En annan familjemedlem som brukar drömma är hunden. Men han går verkligen in för det. När han somnat och börjar drömma, vaknar jag upp ur mina… Han gläfser, gnyr, rynkar på hela nosen, sparkar med alla fyra benen och liknar mer Bambi på hal is än sussande vovve. Snacka om en riktig proffsdrömmare.

Dagdrömmar är annars betydligt bättre, dom kan man styra och ställa lite med som man vill. Men det är konstigt att dom aldrig slår in.

Nu ringer det. Söndag. Förmiddag. Dagen efter lottodragningen. Måste vara Wahlgren.

Jag har varit på en misslyckad shoppingtur på ett VVS-varuhus i jakt på en ny badrumsspegel. Inget passade. Snyggt fanns, fult fanns, stort fanns och litet fanns, men inget med rätt mått i rätt stil. Ska det vara så svårt att få en bättre bild av sig själv?

Funderar lite över det där med olycka och krossade speglar. Om jag lyckas demolera två speglar samtidigt, blir det 14 års olycka eller 7 års dubbel olycka? Och om hunden i sin iver och glädje någon gång skulle råka välta ner hallspegeln, drabbas han då av sju års olycka räknat i människoår eller hundår? I värsta fall skulle det bli 49 års olycka, stackare.

Det gick en historia i ungdomen om sonen till en välbärgad familj i Malmö som bjöd in lite vänner till föräldrafritt umgänge och grillparty. Själva grillen saknades dock, men framåt kvällen hittade han i sitt rus en gammal träskiva i garaget som skulle vara lämplig som grillunderlag - Trä? Bra tänkt redan där! Vid uppröjningen nästföljande dag vänder han på skivan och upptäcker att han eldat upp baksidan på en ganska kostsam rokokospegel. Jag skulle vilja se killens spegelbild när han upptäcker detta och inser att chansen till medverkan i Antikrundan bokstavligen gått upp i rök.

Nåväl, jag ska ge mig ut på ny jakt under helgen, beväpnad med måttstock och enastående bra smak. I värsta fall finns säkert spegeln ”Spegel” i IKEA´s sortiment.

Idag är en fantastisk dag med många namn. Norrbaggarna kallar det sin ”nasjonaldag” och ”syttende mai” medan svenska lutheraner säger ”Kristi himmelfärdsdag”, vilket vi i mina trakter kallar för ”Kristi flygare”.

Nu ska jag akta mig för att kommentera den kristna svenska helgdagen alltför mycket. Jag vill inte göra mig ovän med vår före detta statskyrka, går trots allt ändå dit ett par gånger i livet och har inget otalt med pastorerna utöver idéen om tionde.

Norrmännen har fattat det här med nationaldag. Dom har parader och festligheter, stim och stoj, och Karl Johan liknar en bättre huvudgata i en amerikansk småstad när jänkarna firar Independence day.

Snart är det vår tur, men vi svenskar gör väl som förra året den 6:e juni, sover lite längre, glädjer oss åt en ledig dag och struntar totalt i om den gul och blå fladdrar eller inte. Hade jag haft flaggstång hade jag flaggat varje dag, från morgon till solnedgång. I år ska jag minsann vara en trogen svensk. Den svenska flaggan som var med under fotbolls-VM i Berlin ska hissas i närmaste körsbärsträd, fanfarer ska trumpetas och hunden ska skälla glädjerika sköna skall.

Hursomhelst ska jag nu fira en riktigt okristligt skön helgdag och framåt kvällen lyssna på Olsen Brother´s ”Fly on the wings of love” under tiden jag intar min nattvard i form av en lärjunge vid namn Flygande Jakob.

Kommentarer från gamla bloggen

Med jämna mellanrum kommer dom och knackar på i kvarteret. Ibland med alltför jämna mellanrum. Jag syftar på J´s vittnen som lyckats med bedriften att två dagar i rad försöka frälsa min själ. Samfundet i fråga skulle behöva se över sina logistiksystem för att effektivisera sin trosdistribution och undvika dubbelbokningar.

Inget ont om deras vilja att förändra världen till det bättre, men ligger man på en lite lägre nivå rent religionsutövningsmässigt är det lätt att ställa dom i samma hörn som fanatiska dammsugarförsäljare.

Som alltid kommer dom i par om två och vittne A knackar på dörren en torsdag. När jag öppnar möts jag av hans bruna läderportfölj ur vilken han skickligt smusslar upp senaste utgåvan av Vakthornet i 4-färgstryck. Tyvärr, jag vill inte handla. Men känner inte för att förstöra deras dag totalt och håller med i att det faktum att det pågår alltför mycket grymheter i världen. Det lustiga i sammanhanget är att vittne B hela tiden står i bakgrunden, tyst, nickar lite försynt och låter A sköta affärerna.

Man skulle kunna tro att detta tillvägagångssätt kommer från en slugt uttänkt stridsstrategi genom att skicka sina mest talföra vittnen till fronten och låta de mer timida agera följe. Men ack så fel, trupperna omgrupperas.

På fredagen uppenbarade sig nämligen dörrknackaren vara ett nytt vittne, medan A återuppstått och nu tagit B´s plats som tyst vittne i bakgrunden.

Sorry grabbar – den gubben går inte!

Efter ett kort ärende i kvarterets provianteringsinrättning upptäckte jag ett missat samtal på mobilen med riktnummer 08. Inget jag kände igen och drog därmed genast slutsatsen - telefonförsäljare, igen! Jag blir så trött på dessa respektlösa provisionsslavar som ringer mitt i morgonkaffet, mitt i förmiddagskaffet, mitt säsongsavslutningen av Parlamentet och ja egentligen mitt i allt, för dom stör ta mig tusan alltid.

Nä, det var bättre förr, med dörrkna(r)ckande dammsugarförsäljare och annat löst folk som ägnade sig åt bettleri och utbjudande av diverse suspekta och totalt onödiga varor. Då kunde man i alla fall kika genom titthålet i dörren innan man bestämde sig för om man var sugen på att snacka bort en kvart om skit och smuts, eller sätta på säkerhetskedjan och ta köksvägen ut i trägården.

Nuför tiden är det inte samma sak. När det där konstiga numret ringer ska man hinna öppna ett nytt Explorer-fönster, surfa in på närmaste nummerupplysning och slå upp siffrorna. I det flesta fall får man ingen träff och då är det garanterat en säljare. En säljare från ett telemarketingföretag så enträget att dom inte ens går att hitta.se. Då trycker jag på den lilla knappen med röd lur.

Fast motvilligt ska jag erkänna att jag en gång lagt en beställning hos en telesäljare av bredbands-TV. Företaget (eller i detta fall “bolaget”) är även min internetleverantör så jag tyckte dom kunde få en chans. Och visst TV-tjosan fungerade fint - när bredbandet fungerade dvs.

Nu har jag tröttnat och skickat min uppsägning skriven med tippex på bolagets svarta kartong, beställt ett nytt bredbandsabonnemang hos ett närliggande stadsnät och på köpet fått en ny bindningstid på 12 månader, fet startavgift och inget modem.

That´s what I call spending money!

Härromdagen gick kaffebryggaren sönder. En total katastrof som dels innebär att kaffet inte är klart efter morgonpromenaden med hunden och dels innebär slöseri med värdefull tid.

Enligt noga utförd tidtagning tar kafferitualerna mig numera ca fyra minuter extra varje morgon pga manuellt vattenkokande och filtrerande. Om ganska exakt ett år har jag förlorat ett helt dygn i mitt liv som gått åt helt i onödan pga min ovilja att köpa en ny kaffekokare för 198 spänn på Elgiganten. Nä, jag får nog ta mig i kragen och slå till. 198 spänn för ett dygn är ganska billigt ändå om man jämför med vad ett mobilsamtal kostar.

Som om det inte var nog tappade jag dessutom en kaffekopp på stengolvet igårkväll. Det var den det, men man får skylla sig själv om man tror sig ha så bra simultankapacitet att man kan prata i mobilen och försöka fylla diskmaskinen samtidigt. Samtalskostnad: 69 öre per minut + en kaffekopp i öppningsavgift.

Annat som jag tappade igår var en gaffel och enligt gammal sägen så betyder en tappad gaffel att en dam ska komma på besök (kniv betyder man). Spännande värre ju, men vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Finns som bekant även damer som arbetar på taxeringsmyndigheten och några av dom är säkert intresserade av varför min firma har så höga mobilkostnader.

Får akta mig så jag inte tappar hela bestickslådan för då lär det bli invasion i stugan!