VVV - Värld Vid Väv?

Tänk vad tiden går, nu har det varit midsommar igen. Samma sak år ut och år in och ändå är midsommarfirandet i Vikhög alltid lika trevligt.

De senaste åren har vi haft hyfsad tur med vädret dessutom. Sedvanligt molnigt och något fuktigt på förmiddagen med lätta stänkt av dansk pilsner och snedslagna krocketklot, sedan soligt och uppehåll till sillen med snapsmängder i det normala eller över det normala under stora delar av middagen och slutligen tätnande dimma med blixtnedslag i grillen till 3-korven.

Till den traditionsenliga midsommardagslunchen med följande midsommartågande och lekar bjöds det ånyo av vädergudarna på ett godtagbart väder och av värdparet på mycket gott godtagbara rätter och drycker. Kan hända de senaste orsakade ena gästens fråga mitt i den tredje cognacen…
Är vi fortfarande kvar i Vikhög?

Jag har vovve och jag har villa, men saknar det sista v:et. Med all sannolikhet beror det på att jag är fattig när det kommer till körkortsinnehav. På frågor om detta brukar jag skylla på miljön. Men jag är faktiskt lite svag för cabbar, särskilt den här årstiden. Å andra sidan kan jag ju inte sitta i en cab på uppfarten, iklädd hawaiiskjorta och vindstrut och låtsasratta. Nej, då är det nog bättre att övertala hunden att gå ner med mig till lekparken.

Det får kanske bli ett bilförarbevis ändå, så jag kan få leka med en bensindriven fyrhjulig leksak på riktigt på allmän väg. Inser dock att det måste till en kombi för att få plats med hund, tomma colaburkar, gamla glasspapper och allt annat man måste ha just i en kombi.

Ännu ett skäl, det viktigaste nästan, till att inte köpa en cab är avkylningsmöjligheterna. Idag skulle jag gärna haft en bil med AC. Tusan så varmt det är! Blå himmel, gassande sol, ingen vind och alla fönster öppna till ingen nytta. Så har det varit i början på juni flera år i rad tycker jag. Början och slutat på sommaren brukar vara bäst, däremellan kommer en blandning av vår och höst.

Men nej nej, jag ska inte klaga. Vädret är fantastiskt, fast jag skulle vilja ha en flyktväg till kylan ibland. Bara några minuter i ett avskilt litet skafferi med en så där 8 grader hade suttit fint. I ungdomen när jag sålde glass, åkte vi alltid ut till GB´s fabrik i Kyrkheddinge och handlade. Under värsta högsommaren gick lagerpersonalen iklädda fårskinnspälsar och ryska björnmössor. Jag minns när det var som varmast på sommaren och dom öppnade porten till lagret, det var avkylning av hög klass minsann.

I och för sig skulle jag naturligtvis kunna konstruera min egen hemglassbil med manuell AC, köpa mig en bättre begagnad avställd Amazon och fylla baksätet med kylklampar och dajmstrutar. Det hade gjort sig på uppfarten!

Mycket dåligt av mig är det att inte skriva någon om Danmark-Sverige. Jag var ju trots allt på plats! Förmodligen för många intryck (inte indryck) som är svåra att återge i ord.

Nästan lika dåligt är det att inte ens ha nämnt 5-0 igår mot Island. På plats var man inte, varken på Råsunda eller i soffan. Varför i hela fridens namn har jag inte TV3 när jag behöver…

Idag tänkte jag städa, fixa i trädgården och göra en massa kuliga och mindre kuliga hemsysslor. Började med att ta fram en låda för elektronikskrot m.m. som ska till tippen. Kikade lite på digitalkameran som inte fungerat sedan den mötte en brandsläckare i Berlin förra sommaren. Är det värt en chans till…

Sammlade mina krafter och slängde den i golvet, mest för att se hur många bitar ett kamerapussel består av. Förmodligen är jag lika svag av mig som mönstringsförrättaren sa på mönstringen i ungdommen. Den höll! Nåväl, bara att prova då. Javisst ta mig tusan, trots att batteriet inte laddats på hur länge som helst och trots en totalkrasch i klinkergolvet. Jippi, den fungerar igen!

Slutsats: Jag ska inte slänga saker, de kan fungera. Förmodligen ska jag alltså inte städa heller. I alla fall inte idag.

Nu ska jag ge mig på kast med liten jordfräs. Den saknar iofs motor, men man vet aldrig…

Kommentarer från gamla bloggen

Om ganska exakt en liten stund avgår jag mot årets viktigaste landskamp.

Skulle det bli förlust finns risk att jag aldrig någonsin mer kommer finna glädje i att skriva fler blogginlägg, i så fall konverterar jag till dansk medborgare, börjar dyrka och tillbedja den lille havefru och byter adress till vvv.skånskdansk.blogg.

Skulle det bli vinst finns risk att jag inte kommer kunna skriva överhuvudtaget mer pga min stora käft. Men men, kolla här imorgon, eller möjligtvis övermorgon, så vet ni…

Huk er i bänkera göbbar å kärringar (=danskjävlar) - Nu laddar vi upp!

Sveeeeeeeeeerige! Sveeeeeeeeeerige!

Ibland, eller rättare sagt ofta i mitt fall, gör man sig skyldig till tabbar och misstag som inte går att åtgärda i efterhand. Då gäller det att hitta något positivt i det hela. För även om det är långsökt och märkligt brukar det mesta föra något gott med sig. Det finns bla ett ordspråk som lyder… ”Gör inte samma misstag två gånger, såvida det inte lönar sig.”

Nu kanske följande inte direkt lönar sig för min egen del, utan mer för andras. Men jag är ju givmild och känner att jag måste buga och gratulera.

Grattis minsta brorsonen som nu får ärva den sprillans nya Peak-tröjan som jag av misstag förväxlade med en handduk vid senaste tvättstugebesöket.

Grattis kulörlaserskrivaren som nu slipper arbeta på ett tag eftersom husse köpt fel sorts patron.

Grattis gräsmattan som nu blir luftad igen på grund av att husbonden grävt ner de nya avloppsrören alltför vågrätt.

Grattis IKEA som nu ökar sin omsättning tack vare att jag lyckades tappa två av de sex nya ölglasen.

Så… Grattis alla som tjänar på mina misstag. Själv drar jag lärdom och försöker skärpa mig fortsättningsvis. Men det finns säkert en mening med allt, även om det är en långsökt sådan.

Därför ska kulörtvätt inte in på lodrätt fyra.

Jag har gett mig in i diskussion på en annan blogg för att i ett långsökt sammanhang försöka påvisa och propagera för provinsen Skånes och Skåningarnas storhet framför andra landskap och landskapsbor. Det finns en länk till den relevanta bloggen i högerkanten och den har med manlighet att göra, men inte med sport och inte med konst.

Först ska jag klargöra för dig som redan nu har långtgående planer på att anmäla mig till DO att jag inte alls är rasist. Alla kan nämligen bli Skåningar. Bara man är villig att anamma och lära sig att uppskatta självklara vanor och seder som ålaluande och gåsaryggssiddande. Det är lite som ett lyckligt tvångsäktenskap, man inser förr eller senare charmen i att klafsa runt med slidna träbonna i redi mylla. Sen måste aspiranten i fråga naturligtvis även flytta hit, såvida mitt förslag inte går igenom…

Man måste skilja på Skåne och Sverige, inse det sydligaste landskapets storhet och inse det faktum som citatet så tydligt säger… ”Sverige består av Skåne och norr därom ligger fäbodarna.” Så sant.

Några som har detta klart för sig är studenterna på Alnarps lantbruksuniversitet som varje första maj håller karneval där deltagarna är uppdelade i två läger, Skåningar och samojeder. Huruvida samojeder är en lämplig benämning eller ej låter jag vara osagt. Det har inte så stor betydelse egentligen. Det finns Skåningar och Skåne sedan finns det dom andra och dom andra platserna.

Jag har själv, trots otalet botaniska, gastronomiska och katastrofala resor, aldrig upplevt lika sköna och gemytliga platser någonstans i Sverige som just i Skåne. Undantaget Öland, Åre och någon enstaka utomsockens storstad. Å andra sidan är dessa undantag platser som egentligen skulle tillhöra Skåne, det är bara det att kartan är felritad. Så om vi skjuter på Skånes norra gräns up i höjd med trerikesröset ungefär, kommer allt bli som det en gång var tänkt. Sverige borde tillhöra Skåne och Skåne borde tillhöra Danmark. En Skånsk Dansk måste vara den bästa möjliga härkomsten, kanske inte genetiskt men i alla fall geografiskt och lynnemässigt.

Nu är jag ju långt ifrån den enda som insett Skånes skönhet. Carl v. L. skrev under sin skånska resa redan för 300 år sedan ”Alltså kan ett land av så förträffeligt klimat ej annat än vara det härligaste…” Ljuv sann poesi, den grabben hade minsann rätt för sig.

Det finns oändligt med bevis för påståendet och jag misstänker starkt att detta kommer bli en ny följetong i bloggen. Inspirerad och ivrig har jag nu skapat en ny kategori, Skånes storhet.

När vi nu ändå var inne på naturens område kan vi notera fler bevis för Skånes storhet. Vår landskapsblomma prästkragen bevisar vår gudfruktighet, vårt landskapsdjur kronhjorten bevisar vår styrka att regera och vår landskapsfågel gladan bevisar vårt sätt att bemöta folk. Det enda jag inte får ihop är varför vår landskapsinsekt är bokskogslöpare..? För ränner, det gör vi minsann inte i onödan, det får stockholmarna sköta. Men det är klart, inte ens Skåningar är helt perfekta, även om det är ytterst ytterst nära.

Kommentarer från gamla bloggen

Aldrig har det väl regnat så mycket som inatt. I alla fall inte sedan jag gick fel på macken och förväxlade entrén med biltvätten. Och aldrig har det väl blixtrat och dundrat så mycket sedan Tyskland invaderade Polen.

Jag hade somnat så skönt i soffan igår kväll tillsammans med min nyfunna kärlek B., men vi väcktes strax efter midnatt av en blöt nos som puffade på min arm och påkallade min uppmärksamhet. Husse, ta bort åskan tack!

Han tycker inte alls om blixtar och dunder, den ludne. Inte ens tryggheten under bordet eller bakom fåtöljen räckte. Nä, inatt var det minsann oväder och husse måste ingripa. Fast vad ska jag göra? Telepatera med vädergudarna kanske? Ge mig ut halvnaken mitt i natten och dansa soldans runt körsbärsträdet?

Vi knallade upp till sängen istället med fyra tassar som följde några millimeter bakom mig. Sedan satt han där bredvid sängen hela natten, skakade och flåsade mig i örat, förtvivlad och livrädd. Inte så mycket att göra åt, det bara fortsatte att åska och regna. Det går inte att tämja vädrets makter hur mycket man än måste och vill.

Personligen tycker jag illa om regn, särskilt på dagen. När man nu skapade världen kunde man väl konstruerat det så finurligt att det bara kunde regna nattetid. Tänk så mycket trevligare många dagar kunde blivit, så många gråa dagar man kunde sluppit.

Sen finns det dom som aldrig är nöjda, bönderna. Antingen är det för lite regn eller för mycket regn… ”Nu skulle det göra gott med lite regn i åkrarna” är det man får höra när dom inte orkar veva i gång skördetröskan. Jojo, EU-bidrag för förlorad skörd är en bra affär. ”Hela skörden regnar bort” är det man får höra från dom som redan fått ut maxersättningen.

Jag får ingen ersättning i någotdera fallen. Å andra sida så är jag ju inte jordbrukare heller, även om pron på Svalövs GK kallade mig så när han vägrade godkänna mig efter kursen för grönt kort.

Just nu håller jag mig i alla fall till klagomålet om att det är för mycket regn. Mina maskrosor i gräsmattan är redan ett par meter höga och liknar mest välgödda solrosor. Dom behöver faktiskt inte mer vatten nu! Stopp det räcker! Jag orkar inte tröska!.

Nog klagat på vädret för idag. Och för den som undrar vem som flyttat in hos mig kan jag berätta att B. ovan står för Buskviol, är en filt i 100% ull som inte tål regn och finns på IKEA!

Det är ont om fester tycker jag. Sällan det blir så där suddigt nuförtiden… Fast idag är det riktig Londondimma. Jag ser knappt huset på andra sidan gatan och det beror inte på att jag sitter med ryggen mot fönstret. Det är riktig ”fog” som seglat in från väst. Över sundet och från andra sidan bron. Från Danmark!

Dom har redan börjat sina försök att sabotera ett av Sveriges viktigaste delmål på väg mot EM-sluspel. Som om lite dimma skulle få oss att åka vilse, tåg går på räls! Jag tänker på den kommande drabbningen på Parken på lördag och erkänner att jag är orolig. Inte för våra spelares hälsa, för deras skador är säkert lika obotbara som vanligt, men för hur spelet kommer spelas och hur spelarna motiveras att prestera. Jag är orolig för Sveriges supportrar på plats, det är vi som ska stärka den blågula viljan på plan och fixa poäng, eller rättare sagt poängen, för vinst ska det bli.

För att få våra supporters i toppform krävs en del. Det krävs flera timmars umgänge med likasinnade före match och det krävs att danskarna delar med sig av sina viktiga exportvaror. Men dimman ger mig dåliga vibbar. Jag tror dom klurat ut sätt att hindra den blågula invasionen och explosionen och jag känner för att visa prov på hur paranoid jag egentligen är…

Det skulle inte förvåna mig om sardinpackade Öresundståg som går i västlig riktning helt plötsligt slutar fungera mitt på bron på lördag förmiddag. Det skulle inte förvåna mig om röda giftiga pølser prepareras med laxermedel. Det skulle inte förvåna mig om den danska lagen ändras på fredag eftermiddag och förbjuder utländska medborgare att köpa Tuborg i Köpenhamn under helgen.

Å andra sidan kan jag förstå danskarna, dom har nämligen ingen chans. Men det man inte klarar på grönt gräs får man hålla utanför plan och därför tror jag dom tänker störa våra, enligt uppskattning, över 20 000 svenska supporters som tänker infinna sig i Dronningens By på lördag. Invasionen är i första hand inriktad mot Kungens Nytorv för att sedan marschera mot Parken. Med denna gigantiska styrka i lillebrorland, är det inte lika bra att vi koloniserar hela ön när vi ändå är igång?

Men det ska bli en trevlig drabbning både under och efter match. Blåguligans vs. Rooligans. Riktigt gemytligt allvar lär det bli och säkert ganska suddigt också!

Vid ett besök i Köpenhamn för ett antal år sedan sa en dansk följande till en av mina vapenbröder, samtidigt som han nickade menande mot mig där jag satt och vilade mig lite på kajkanten i Nyhavn.

- Tar ni med honom hit igen så river vi bron!

Ha! Dom höll inte vad dom lovade och får nu skylla sig själva, för snart får dom ytterliggare 20 000 skäl att riva den. Sen kan dom sitta där i sin egen dimma och pimpla ljummen avslagen pilsner på kajkanten. Älskade Danskjävlar!

”I strid så festar man inte med fienden (det gör vi efter match)…”
Citat Camp Sweden.

Det har varit ont om skrivande här de senaste dagarna och det beror på att det varit väldans ont i min skalle också. Man uträttar inga storverk med värk, som jag brukar säga.

Är det åldern nu igen? Jag kanske börjar bli gammal och kroppen sliten. Det är snart dags för käpp och lösgom för att avhjälpa upprepade oläkbara lårbensbrott och borttappade tänder som ploppat ur munnen likt tärningar ur en Yatzykopp. Min far sa i och för sig för ett tag sedan när jag beklagade mig, att det blir bättre med åren. Han menade nog inte fysiskt, men jag undrar ändå vid vilken ålder denna förbättringsprocess tar fart? Med tanke på att han fyllde 66 respektingivande år nyligen, hoppas jag att det inte dröjer till pensionen.

Hursomhelst finns det fördelar med åldrande och det finns flera fördelar med att vara pensionär, i alla fall om man ser det ur ett konsumtions- och frisksportsperspektiv.

Igår handlade jag på Hemskköp, dom har ett speciellt klubbkort som utfärdas till pensionärer efter legitimationskontroll och berättigar till 5% rabatt på hela varusortimentet varje tisdag. Som om det inte är nog finns det speciella rabatterbjudanden också, enbart för dessa invalda. Jag hittade bla en metershög pall med ägg, försedd med skylten ”Pensionärserbjudande. Helt flak ägg 9,90”.

Men jag då? Jo, längst ner stod i finstilt vilka regler som gällde för oss andra dödliga… ”Annars 15”. Upp med händerna och hit med pengarna, annars..! Så medan pansjisarna (vilket för övrigt är ett ord som omgående borde införas i ordlistan som synonym till favoriserad) åtnjuter rabatterade ägg från frigående värphöns, blir vi andra utsugna och hotade till ordinariepriser istället. Är detta rättvisst? Är detta den framtid ni önskade för era barn och barnbarn?

Det finns också friluftsbekvämligheter som är speciellt inrättade för just icke längre pga ålder yrkesverksamma medborgare. Ortens boulebana tex. Nu kan man i och för sig inte säga ”ortens” för vi andra är nämligen portade. Det är lika stenhård åldersgräns där som på bolaget, och jag har själv blivit åthutad och beskylld för opansjigt intrång. Men det finns inga alternativ, så vill man kasta sig ett par glänsande järnklot på en riktig grusbana får man smyga dit kamouflerad som värsta inbrottstjuven och i skydd av mörkret försöka avgöra vem som landat närmast lillen.

Även om jag kallar allt det här det för åldersdiskriminering och favoriserande av äldre så är det förbannat bra förmåner dom har och jag har fått ännu en anledning till att skaffa falskleg. För även om det krävs käpp och rullatorer kvarstår faktum. Pensionärer rockar fett!

Storasyster ser dig säkert också. Och en hel bunt massa andra nyfikna spionlystna smygbuggare för den delen.

Nästintill allt vi gör i dagens samhälle loggas i oändligt långa loggfiler, analyseras av supersmarta analysprogram och används i syfte att öka vår konsumtion, övervaka vår laglighet och få oss att betala den skatt vi egentligen ska betala. Jag tycker inte om det, integriteten känns hotad, jag känner mig hotad och överskottet på mitt skattekonto känner sig säkert hotat också.

Bonuskortet från matbutiken, herrekiperingen och mattvätten håller exakt reda på hur ofta jag köper filmjölk, kasserar stödstrumpor och tvättar hundens persiska matta. Och den gången jag glömmer dra ICA-kortet sitter Stig på kontoret med en tydlig bild från kassans övervakningskamera. Jahaja, han köpte den feta grädden idag istället för light, då ska han säkert ha gäster. Han har säkert gäster ofta. Nästa vecka ska han få ett extra utskick om sommarens läckraste bufféer.

Dom enda som egentligen gått i precis motsatt riktning är Systembolaget. Visst, motbok var ingen bra idé precis, fast ett bonussystem och lojalitetsprogram kunde dom gott haft. Bonuschecken vid varje månadsskifte som berättigar till ett fritt halvrör Rosita hade varit välkommen.

I alla professionella elektroniska nyhetsbrev tex finns taggar med unika id som loggar precis de länkar jag klickar på. På samma lömska vis berättar min webbläsare för taxeringsverkets webbplats att jag hamnat där genom att klicka på en länk i Googles sökresultat för aktiv skatteplanering. Detta är naturligtvis bra ur affärssynpunkt och myndighetsutövningssynpunkt, men ur integritetssynpunkt är det samma som att berätta för grannen varför du köpt den nya kikaren.

Fast jag är väl inte mycket bättre själv. Jag har precis smygtittat lite i besöksloggarna för att se var bloggbesökarna kommer ifrån. Som tidigare noterat är det en stor andel som söker efter korvbrodsbagaren.com. Sluta sök, ni kommer aldrig få tag i honom! Det hela är en myt, hans finns nämligen inte och har aldrig funnits. Detta är bara en fiktiv stackars bagare som uppfunnits av min och andra svenskars dåliga stavningsförmåga. I själva verket heter han korvbrodsbagarn.com. E det månne ett litet e som ställt till det.

Gårdagens inlägg ställde nog till det lite extra för sökmotorernas uppfattning om hur seriös min blogg är. Får man med Viagra, Casino, Spel, Tjäna pengar och allt vad det nu var på samma sida, finns risken att man åker ut fortare än man hinner skriva punkt. Fast jag tror att en viss sökmotor rankar sidor högre om den själv är omnämnd, så jag skriver det några gånger till. Goooooogle. Goooooogle.

Mest intressanta sökningen på Google är nog ändå frasen ”män i kjol”. Så grymt besviken stackaren måste blivit! Hoppas vederbörande letar vidare i livet och finner det han eller hon söker även utan för Internet. Om det nu är en han eller hon som hon eller han söker är ju lite tvetydigt, såvida det inte gällde rollbesättning till Braveheart II.

Dock… hur i hela fridens namn kan man söka på transvestiter och klicka på en länk hit? Nu finns i och för sig dessa ord omnämnda i minst ett tidigare inlägg som bla behandlar malmöbor (pardon monsieur et madames), men hittills är detta en bildfri blogg och jag har ännu så länge inga planer på att publicera dylika fotografier, såvida inte After Dark ställer upp med exklusivt bildmaterial dvs.

Lite roligt var det allt att se från vilket nätverk besökaren kom och vilket företags anställda som letar efter kjolprydda herrar på nätet. Men nu ska jag inte skriva mer här, du är trygg, jag lovar, loggfilen är raderad! Eller kommer i alla fall att bli raderad, bara du följer instruktionerna du får per e-post tillsammans med mitt kontonummer i SEB.