VVV - Värld Vid Väv?

Kan man älska en sak?

Njä, inte jag i alla fall. Visst, det finns saker som har nostalgiskt värde. Saker man tycker extra mycket om. Saker man använder väldigt ofta som blivit en kär vän - korkskruven tex. Men älska dom?

Jo, en del människor kan nog det. Ett exempel som verka vara äkta kärlek är En riktig karls Ode till jordfräs.

Ett annat exempel är min mors gamla Volvo som hon lämnade för pensionering på skroten igår. Det var ett riktigt praktexemplar av 245 som gått många mil. Hon hade klappat den, tackat för tiden som varit och tagit förväl. En riktig liten cermoni lät det som.

Jag ringde henne idag och frågade om hon saknade sin gamla trotjänare. Och visst gjorde hon det. Hon ångrade sig nästan. Hade gärna velat ha den stående i trädgården som minne.

Mister du en står dig tusen åter - gäller även bensindriven kärlek.

I en diskussion om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet, fick jag nyligen frågan om “kvinnan i mitt liv” skulle kunna ta hundens plats. Nu har jag ju inte träffat henne än och hunden betyder väldigt mycket för mig, men i vilket fall som helst är svaret nej.

För allvarlig talat, vilken normalt funtad tjej skulle vilja sova på en filt nedanför trappan och äta torrfoder med leverpastej ur en skål på golvet två gånger om dagen? Och jag skulle definitivt inte vilja se henne ligga på gräsmattan ute i trädgården och tugga på märgben.

Nej, det finns nog plats för båda.