VVV - Värld Vid Väv?

Jag är glad att jag inte bor i “stan”, min höga ålder hade inte klarat det. Stressigt, trångt, skitigt och bullrigt är min generella fördomsfulla uppfattning.

När jag tvingas besöka Hufvudstaden vid bottenviken och ankommer Stockholm Central med flerhjulig missil stannar jag ofta upp i panik. Var är jag? Vart ska jag? Vart ska alla andra? Och varför har dom så förbannat bråttom? Så står jag där och reflekterar över myrstacken några minuter, tittar på klockan och inser att jag är lika försenad som omgivningen. Just go with the flow…

Ändå kan jag finna en viss charm i mångkulturella städer som Malmö med mysiga besök på uteserveringar under alltför svala sommarkvällar, exotiska svartklubbar som ägs av jugoslaver och märkliga kulturella happenings som övergår mitt förstånd. Här finner man allt mellan präktiga företagsledare i kostymer och manliga nöjeskungar i kvinnokläder. Urbanisering har sina fördelar och det är inte för inte som Malmö kallas “Vardens mitt”.

På min lilla ort däremot, som tyvärr växer explosionsartat, var det förr ett behagligt lugn både dag- och nattetid. Nu är vi där igen ja, det var bättre förr…

Men det var det, för nu ska alla villaägare bygga om, ut, upp och ner. Bara på min numera avfallscontainerfyllda gata finns ett tiotal större byggprojekt där glada, käcka, tjocka byggare med åtsittande hängslebyxor varje morgon finner ett nöje i att väcka mig med poänglösa skämt som måste berättas med en röstnivå så det hörs till kollegorna på andra byggen hundra meter bort och får mina tegelväggar att vibrera. Allt medan statlig underhållning från P3 dånar ur bärbara dammiga transistorapparater som ansluts till 400 voltsuttag.

Som om det inte var nog bor jag mitt emot både Folkets Hus och ortens dansrotunda. Före min tid lär det ha visats söndagsmatiné om söndagarna och dansats pardans på lördagseftermiddagarna. Numera är det privata rockkonserter och urartande 50-årsfester som börjar när pardansen skulle slutat och slutar långt efter att SVT´s testbild slocknat.

Kalla mig surkart, kalla mig bakåtsträvare, men faktum kvarstår. Invånarantalet ökar för varje år och snart kan vi säkert kalla oss stad om vi vill. För här finns tendenser till ny urbanisering, det börjar bli trångt, skitigt och bullrigt. Men ännu inte stressigt…