I en diskussion om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet, fick jag nyligen frågan om “kvinnan i mitt liv” skulle kunna ta hundens plats. Nu har jag ju inte träffat henne än och hunden betyder väldigt mycket för mig, men i vilket fall som helst är svaret nej.
För allvarlig talat, vilken normalt funtad tjej skulle vilja sova på en filt nedanför trappan och äta torrfoder med leverpastej ur en skål på golvet två gånger om dagen? Och jag skulle definitivt inte vilja se henne ligga på gräsmattan ute i trädgården och tugga på märgben.
Nej, det finns nog plats för båda.
Inlägg (RSS)
