VVV - Värld Vid Väv?

Efter ett kort ärende i kvarterets provianteringsinrättning upptäckte jag ett missat samtal på mobilen med riktnummer 08. Inget jag kände igen och drog därmed genast slutsatsen - telefonförsäljare, igen! Jag blir så trött på dessa respektlösa provisionsslavar som ringer mitt i morgonkaffet, mitt i förmiddagskaffet, mitt säsongsavslutningen av Parlamentet och ja egentligen mitt i allt, för dom stör ta mig tusan alltid.

Nä, det var bättre förr, med dörrkna(r)ckande dammsugarförsäljare och annat löst folk som ägnade sig åt bettleri och utbjudande av diverse suspekta och totalt onödiga varor. Då kunde man i alla fall kika genom titthålet i dörren innan man bestämde sig för om man var sugen på att snacka bort en kvart om skit och smuts, eller sätta på säkerhetskedjan och ta köksvägen ut i trägården.

Nuför tiden är det inte samma sak. När det där konstiga numret ringer ska man hinna öppna ett nytt Explorer-fönster, surfa in på närmaste nummerupplysning och slå upp siffrorna. I det flesta fall får man ingen träff och då är det garanterat en säljare. En säljare från ett telemarketingföretag så enträget att dom inte ens går att hitta.se. Då trycker jag på den lilla knappen med röd lur.

Fast motvilligt ska jag erkänna att jag en gång lagt en beställning hos en telesäljare av bredbands-TV. Företaget (eller i detta fall “bolaget”) är även min internetleverantör så jag tyckte dom kunde få en chans. Och visst TV-tjosan fungerade fint - när bredbandet fungerade dvs.

Nu har jag tröttnat och skickat min uppsägning skriven med tippex på bolagets svarta kartong, beställt ett nytt bredbandsabonnemang hos ett närliggande stadsnät och på köpet fått en ny bindningstid på 12 månader, fet startavgift och inget modem.

That´s what I call spending money!