Jag har gett mig in i diskussion på en annan blogg för att i ett långsökt sammanhang försöka påvisa och propagera för provinsen Skånes och Skåningarnas storhet framför andra landskap och landskapsbor. Det finns en länk till den relevanta bloggen i högerkanten och den har med manlighet att göra, men inte med sport och inte med konst.
Först ska jag klargöra för dig som redan nu har långtgående planer på att anmäla mig till DO att jag inte alls är rasist. Alla kan nämligen bli Skåningar. Bara man är villig att anamma och lära sig att uppskatta självklara vanor och seder som ålaluande och gåsaryggssiddande. Det är lite som ett lyckligt tvångsäktenskap, man inser förr eller senare charmen i att klafsa runt med slidna träbonna i redi mylla. Sen måste aspiranten i fråga naturligtvis även flytta hit, såvida mitt förslag inte går igenom…
Man måste skilja på Skåne och Sverige, inse det sydligaste landskapets storhet och inse det faktum som citatet så tydligt säger… ”Sverige består av Skåne och norr därom ligger fäbodarna.” Så sant.
Några som har detta klart för sig är studenterna på Alnarps lantbruksuniversitet som varje första maj håller karneval där deltagarna är uppdelade i två läger, Skåningar och samojeder. Huruvida samojeder är en lämplig benämning eller ej låter jag vara osagt. Det har inte så stor betydelse egentligen. Det finns Skåningar och Skåne sedan finns det dom andra och dom andra platserna.
Jag har själv, trots otalet botaniska, gastronomiska och katastrofala resor, aldrig upplevt lika sköna och gemytliga platser någonstans i Sverige som just i Skåne. Undantaget Öland, Åre och någon enstaka utomsockens storstad. Å andra sidan är dessa undantag platser som egentligen skulle tillhöra Skåne, det är bara det att kartan är felritad. Så om vi skjuter på Skånes norra gräns up i höjd med trerikesröset ungefär, kommer allt bli som det en gång var tänkt. Sverige borde tillhöra Skåne och Skåne borde tillhöra Danmark. En Skånsk Dansk måste vara den bästa möjliga härkomsten, kanske inte genetiskt men i alla fall geografiskt och lynnemässigt.
Nu är jag ju långt ifrån den enda som insett Skånes skönhet. Carl v. L. skrev under sin skånska resa redan för 300 år sedan ”Alltså kan ett land av så förträffeligt klimat ej annat än vara det härligaste…” Ljuv sann poesi, den grabben hade minsann rätt för sig.
Det finns oändligt med bevis för påståendet och jag misstänker starkt att detta kommer bli en ny följetong i bloggen. Inspirerad och ivrig har jag nu skapat en ny kategori, Skånes storhet.
När vi nu ändå var inne på naturens område kan vi notera fler bevis för Skånes storhet. Vår landskapsblomma prästkragen bevisar vår gudfruktighet, vårt landskapsdjur kronhjorten bevisar vår styrka att regera och vår landskapsfågel gladan bevisar vårt sätt att bemöta folk. Det enda jag inte får ihop är varför vår landskapsinsekt är bokskogslöpare..? För ränner, det gör vi minsann inte i onödan, det får stockholmarna sköta. Men det är klart, inte ens Skåningar är helt perfekta, även om det är ytterst ytterst nära.
Kommentarer från gamla bloggen
Inlägg (RSS)
